Mitt livs fisk!

Tanken att starta en egen blogg har funnits där sedan något år tillbaka, det sammanfaller med att jag själv börjat följa en del bloggar regelbundet. Tycker det är intressant att följa andras fiskeäventyr och bloggformatet tycker jag om då det ofta blir väldigt direkt. Så dels för mig själv, lite som en fiskedagbok men även för de som hittar hit hoppas jag att det skall vara läsvärt!

När man skall ”lansera” något nytt är det vad jag förstått bra om man har något som kan fånga åskådarens intresse, jag tror att den senaste fisketuren gav mig det!

Jag sitter i bilen med båten på släp på väg att möta upp Robin vid Brändåsen. Solen har precis kommit upp över trädtopparna och vittnar om att det skall bli en fin dag. Egentligen är vi i mitt tycke sent ute, jag brukar vilja vara på plats tidigt så man inte missar något om det skulle visa sig vara en dag där fiskarna är riktigt i stöten. Men just idag hade vi båda känt att lite extra sömn inte skulle skada. Men vi är faktiskt riktigt sena, den här turen skulle faktiskt ha ägt rum redan igår men vissa omständigheter hade gjort att vi fått skjuta upp den ett dygn. Det har kännts lite så på slutet, så fort man planerat in tid till fiske så har det antingen blåst för mycket eller varit något annat som kommit emellan. Men gårdagen var i alla fall inte helt bortkastad, båten hade fått sig en välbehövlig tvätt.

Men nu, med solen i bakspegeln var jag äntligen på väg, förväntningarna på dagen var höga och fiskesuget så stort som det bara kan bli efter ett par månaders fisketorka. Jag mötte upp med Robin och efter ett snabbt stopp på macken för att kompletera matsäcken så fortsatte vi färden söderut mot Vättern. Framme vid rampen kunde vi både konstatera att det trotts att det var vardag redan var ett antal båtar ute och att det under nattens köldgrader bildats en tunn ishinna ute på vattnet.
Båten sjösätts snabbt och vi drar i väg till ett område där Robin haft bra fiske förut. Robin till vardags en del av Team Drunken Bastards har mer erfarenhet av sjön, i alla fall har han fått fler fina fiskar än mig här så det är för mig bara naturligt att han får visa vägen. Betena åker i sjön och för mig är det idel nyförvärv som fästs i linorna, när vi började planera turen och betesval kom på tal så var Robin säker på sin sak. Det var Platypus som gällde! Då min betesarsenal var skrämmande fattig på detta bete så vart det av nöden tvunget att bli en tur till redskapshandlaren för inköp, jag tänkte helt enkelt inte sitta på läktaren och se honom dra fisk till höger och vänster och inte ha något att kontra med! I butiken hänger också Mike the Pike, känns galet hett när man klämmer på den men med ansträngd ekonomi efter att man levt på föräldrapenning får de hänga kvar och 2 st Platypus får följa med. Eftersom den fina Vätternfärgen röd/svart inte finns hemma så blir det en blå/grön sak som betesbyggare Stampe färgsatt. Jag åker därifrån och upplyser Robin via SMS mitt dilemma angående Mike the Pike, svaret kommer blixtsnabbt – den har redan leverarat 13+ fisk! I stort sätt handbromsvändning på stället för mig tillbaka till butiken och en Mike får också följa med hem! Galet vad man faller för beten som levererar stor fisk.

Men åter till fisket! Som sagt, klockan är 8 beten är i vattnet och vi puttrar framåt i sakta mak – livet är bra gott! När vi kört ett tag så löser min yttre paravan, jag greppar snabbt spöt. Motståndet är kompakt, fisk, nej det är Mike som gått i botten och sitter bergfast. Jag river så snabbt som möjligt övriga spön på min sida medans Robin tajtar ihop sina så nära båten som möjligt för att vi skall kunna göra en tajt sväng. Jag vill inte förlora mitt dyrbara nya gummibete. Sväng påbörjas, men på något sätt, fråga mig inte hur så lyckas jag få in alla hans linor i propellern. Spön böjs och lina rusar av rullar så rättar de upp sig ett efter ett, linorna har skurits av –ridå! Robin är nära tårar, vem skulle inte vara det när beten för flera hundra försvinner i ett nafs? Jaja, räddas det som räddas kan Mike sitter fortfarande i botten och vinden för oss stadigt bort från platsen och linan på rullen håller på att ta slut. Först måste dock lina rensas ur propellern så motorn hissas och där, 1 meter bakom hänger en fin bukett av Platypus. Inte än enda saknas och stämmningen stiger markant när också Mike räddas.

Ut med betena igen, nu får Mike finna sig i att gå innerst med endast 15m släpp allt för att slippa mer bottenkänningar. Vi trollar oss framåt och vid 11 snåret kommer vi till ett område där jag fått en del gädda tidigare, då rycker det till i innersta paravanen. Spöt ur hållaren, men ingen fisk i andra änden. Dock avslöjar en liten rispa i gummit att en gädda varit framme och provsmakat. Eftersom det är dagens enda kontakt bestämmer vi oss snabbt för att köra samma repa igen, Mike åker snabbt i vattnet. Vi tar ut svängarna ganska ordentligt så det dröjer närmare en timme innan vi närmar oss platsen för hugget. I stort sett på samma fläck gör Robin mig uppmärksam på att min ytterparavan stannat, fångar snabbt spöt, motståndet är kompakt! Botten, men nej jag känner hur det börjar sega med och så börjar det röra på sig. Fisken gör en kortare rusning och jag meddelar Robin att detta verkar vara en bättre fisk och ber honom förbereda håv och att dra ner farten till ett minimum. Det är ca 80 m lina ute och fisken gör inte så mycket väsen av sig, det gör i och för sig inte jag heller utan det är mest en seg dragkamp. 

Skön spöböj

Hon håller emot på sin sida och jag gör det samma på min med tummen på spolen för att inte förlora mer lina. Så börjar hon simma på tvären och jag börjar lyckas pumpa in en del lina till min fördel. Men hon gör lite som hon vill där bak och drar sig ut mot mina övriga linor så jag börjar bli lite orolig att hon skall trassla in sig. Men det går bra och jag lyckas vinna ytterliggare lina. När det är cirka 40 m bakom båten kommer hon upp till ytan för första gången och då ser jag att det är en riktigt fin fisk, det är annars lätt när man kör med spöparavaner att de känns lite större än vad de är. Dragkampen fortsätter och nästa gång hon dyker upp är det 20 m kvar, nu med buken vänd uppåt så jag ser hur tjock hon är! Hittills har jag varit lugn som en filbunke men nu börjar tankarna snurra. Hur stor är den egentligen, ligger den på 12,3 från gäddfestivalen i höstas illa till? Robin som under tidens gång fått ordning på håv och hävt ur sig tillrop som ”den här är fin” gör sig redo i aktern för att sköta håvningen. Jag brukar gå framåt i båten när det närmar sig håvning för att ge mer svängrum åt håvmannan och för att få lite längre lina ute så inte vinklarna blir så skarpa i fall fisken har några sista krafter. Detta medför dock att man inte ser fisken ordentligt, men det spelar ingen roll för när Robin utbrister ”fy fan vilken fisk, den här väger 15+!!” så kan jag lova att det blev gummiben! Men han sköter håven galant och endast sekunder senare glider hon i. Allt släpper, glädjen är enorm och jag klappar om Robin och tittar ner i håven.

Där ligger den största fisk jag någonsin sett i verkligheten och det är inget tvivel att mitt ganska nya PB från i höstas kommer ryka all världens väg. Tvärs genom hennes enorma gap sitter en Platypus i Stampefärg. 19 cm wobbler som inte synns alls, bara tafsen som sticker ut i ena mungipan. Avkrokningen går dock snabbt och medans vi förbereder med mattor, vågsäck m.m. får hon vila i håven på båtens utsida. När hon sedan placerats i säcken och vi lyfter henne från durken så tror jag inte mina ögon när siffrorna går upp över 18 kg, de går dock ner igen när det hela stabiliserats lite grand och svajar på låga 17 kg. Det är svårt att få vågen att låsa när det guppar lite på sjön så vi väljer att gå på den lägsta uppvisade vikten vilket är 17,04 kg. Med avdrag för vågsäck så blir gäddans vikt 16,14 kg! Jag har svårt att ta in det, 16,14 kg, jag spräcker så många drömgränser på en gång att det inte kan vara sant.

Kärlek!

Vi tar några snabba kort innan vi återutsätter henne, egentligen skulle jag velat hålla på och gulla med henne en evighet och ta kort i olika vinklar. Men just där och då är det mesta bara svart och det enda jag förmår mig är att sitta på relingen med henne i famnen och se fånig ut! Men när hon endast sekunder efter hon stoppats tillbaka i sitt rätta element slår några kraftiga slag med stjärtfenan och försvinner ner i djupet måste jag säga att det känns rätt bra i alla fall.

Jag blir sittande i fören utan att förmå mig till någonting. Det spelar ingen roll längre, dagen, ja året kan nu inte bli bättre. Efter en stund samlar jag mig, får i betet igen, skickar nån bild till de närmast sörjande fiskevännerna och hjälper åter Robin med att styra båten. Robin föresten som fyllt 30 dagen innan, jag hade sagt att det inte vore mer än rätt att han gratulerades med en riktigt fin gädda. Nu var det jag som fick dra den mitt framför ögonen på han, men han är glad i alla fall.

Vi trollar oss vidare, det händer inte mycket mer. En till gädda bestämmer sig för att smaka på Mike, även denna missar att bli krokad av stingerkroken. Men det spelar ingen roll, jag har redan fått mitt livs gädda idag. För det är ju så att risken är stor att jag förra torsdagen fått den största gädda jag någonsin kommer att få, förut så kändes det bara som en tidsfråga. La jag bara ner tillräckligt med tid på rätt ställen så skulle jag få en större. Jag vet att de finns därute men nu känns tanken inte lika realistiskt längre, men jag lovar er – jag skall försöka!.