Man skall tydligen ha en Robin i båten...

Vi har inte fiskat så många gånger ihop Robin och jag, 4 tror jag det är. Men när han är med så kommer det upp fina fiskar, ja inte för Robin då, utan för mig! Robin, han får för det mesta ingenting...

Så när Robin ville ut och fiska igen var det bara att försöka fixa det, dra direkt efter nattjobb och ta semester natten därpå. Det skulle visa sig vara ett bra drag! Väl ute på sjön blåser det redan rätt friskt och då det skall öka under dagen väljer vi att börja i ett område som är mer exponerat av vinden. Jag väljer att börja vattna Mike the Pike, Platypus och en av de nya ZALT från mässan. Vi trollar på en stund utan några känningar, vinden ökar och vi bestämmer oss för att byta område. Vägen dit gick genom ett område där vi var osäkra på om vi kunde trolla oss igenom.

10,35 kg

Ungefär lagom när vi bestämt oss för att inte chansa utan riva grejorna börjar Robin hojta, jag fattar först inte vad han vill och tror att nått går i botten. Snart nog lyckas han förmedla att jag har hugg på innerspöt, jag får till slut spöt ur hållaren och kan glädjande nog konstatera "den är kvar". Fisken sätter fart och lina rullar ut från rullen, verkar fin! Vi är dock fortfarande på väg mot det "farliga" området, så medans jag drillar fisk får Robin uppdraget att plocka in övriga spön. Efter startrusningen gör inte fisken så mycket väsen av sig, kan också bero på att jag justerat slirbromsen som stod alldeles för löst en aning! :-) Hon närmar sig båten, och eftersom Robin varit upptagen med annat är inte håven redo, men jag meddelar honom lugnt att "den här är inte så stor 5-6 kg bara, jag handlandar". Men när hon ploppar upp ett par meter från båten så får jag bita mig i tungan, hon är betydligt större. Men men, medans Robin river spön hänger jag längs relingen och lyckas till slut få tag med ett gälgrepp. Hon är fin, säkert en 10.a säger Robin. Jag krokar loss henne och ja det är över Mike hon valt hugga. Jag lägger henne i säcken och hänger den på båtens utsida så vi kan puttra bort till ett områden där elaka stenar på botten inte skall skada båten. Väl där väger vi henne till fina 10.35 kg fördelat på 115 cm. Fantastiskt! Andra turen i rad med 10+ i båten och efter några snabba foton får hon simma tillbaka.
Vi tar oss dit vi var på väg och sjösätter vår beten igen, vi kör där en stund utan att känna något innan den ökande vinden återigen får oss att påbörja förflyttning. Men Vättern är tydligen inte gjord för nordostlig vind, vart vi än söker oss hittar vi inga platser som är skyddade i den än mer tilltagande vinden. Det går helt enkelt inte att trolla vettigt då farten pendlar mellan 0,8-2 knop beroende på om det kommer en vindpust eller inte så vi bestämmer oss för att bryta.





Mike då... jo han blev bottens rov en stund efter han levererat. Det är andra gången som jag fastnat med honom där djupet varit 7+ m och han uppges gå på 2-4 m. Kanske det är mitt apterande av stingerkrok och stålstafsen som får han att bli långsamt sjunkande och att det tillsammans med den låga hastigheten får honom att slutligen gå fast... ja jag vet inte med du skall ha tack för den här tiden Mike.

Nästa tur blir nog söndag... om inte förr!!

Och Robin... du är välkommen att ta plats i min skuta när du vill!